Lena Anderssons romaner är fyllda med rus. Små formuleringar som får en skrivares mage att knyta sig av inspiration och imponering
Ur Utan personligt ansvar:
"Ester ansåg att i begynnande kärleksrelationer blev det sällan något alls om man var klok och försiktig och tog folk på orden, eftersom språket just där användes för att lura sig själv, bli av med svåra beslut och att slippa kärleken. Människorna fruktade kärleken, hade hon läst hos de stora diktarna, eftersom den bar på fröet till det högsta ljuvliga och därför också till det smärtsammaste förluster."
