anjajennifer.blogg.se

Hej! Nu vill jag skriva, så det ska jag göra.

 

Vill skriva för att minnas dagar som överraskar en. Igår var en sådan dag och idag var ytterligare ett exempel på en sådan dag.

 

Igår gick jag hemifrån mig till min farmor och farfar. Tullinge till Tumba, ca.7km. "Oj, har du gått från bussen?" utbrast farmor när jag och mitt röda ansikte gjorde entré, "nej, jag har gått hemifrån". Ibland är det kul att göra något för att sedan kunna njuta av tillfredställelsen av att bara kunna säga att man gjort det.

 

Hade en otroligt mysig dag, skrev ut massor av texter jag skrivit och väl hemma tog jag mig i kragen och läste en bok. Avslutade gårkvällen med skratt i soffan med mamma och en spännande konversation vid sidan av det via telefon.

 

Idag var en dag som överraskade mig ännu mer. Förväntade mig en skräckupplevelse på jobbet då jag skulle ta mig in på massor av företag och dela ut en sak. Kunde inte sova, ville gråta som Lisa 3 år på pendeln in. Skulle besöka minst 10 företag vilket gjorde mig spyfärdig. Det slutade med att jag besökte 66 företag, hade jättekul där jag sprang från kontor till kontor. Hade roliga samtal med kollegan på rasten och shoppade lite när jag blev klar, mycket tidigare än planerat. Jag åkte även mycket hiss, vilket var bra KBT eftersom det är något jag ibland finner mycket obehagligt.

 

Åkte hem vilket är en parantes. På vägen hem lyssnade jag på Värvet där Bard blev intervjuad. Otroligt intressant. Bytte om och fixade snabbt till ansiktet så att de få timmar jag sovit inte skulle yttra sig i mitt utseende. Väl tillbaka i stan var jag på väg till en arbetsintervju som kändes som något som skulle gå obemärkt förbi. Så blev det inte. Redan i hissen kom adrenalinet och kvinnan som bröt på polska sa att jag var vacker, TACK, vad en sådan kommentar kan lyfta en.

 

Under företagspresentationen exploderades Kafkas förvandling inom mig och från passiv blev jag en blodtörstig kandidat, jag skulle ha det där jobbet. Om jag får det eller inte, det vet jag inte än. Men i vilket fall som helst hade jag riktigt roligt på kontoret.

 

Och på tal om när vuxna pratar, den tredje händelsen som förgyllde dagen (kvällen) var när jag skulle möta mamma. Jag trodde tåget hem kallade men istället mötte jag mamma och hennes arbetskollegor på en restaurang vid Liljeholmskajen. Satt i timmar och lyssnade på deras diskussioner. Ibland är det så givande att luta sig tillbaka och bara lyssna - på vuxna människor. Jag var på så bra humör på väg ut från restaurangen att jag råkade flirta lite med servitören och han verkade inte misstycka, haha.

 

Avslutar med att skriva att något jag fastnat för är Axwell och Errol Reids "Nothing but love". Det vilar något otroligt prestigelöst och vackert över I got nothing but love for you.