On the streets of London
Ikväll är jag ambivalent. Trippandes på kullersten efter en helkväll på restaurang med populär indisk mat. London var fullt av liv då det vankades lördagsnatt och han var klädd i kappa, precis som jag. Vinden grep tag i träden som silade novembermörkret. Jag tror han var svensk och han såg förvånansvärt mystiskt på mig. Jag pratade entusiastiskt om hur min fascinerande dessert smakat rosor. Han såg på mig, något fångade hans uppmärksamhet. Han vände sig om mer än en gång och bland mina ord hamnade fokus på honom. Det var vår gata. Bara i natt, bara för ett ögonblick. Jag kände mig vackrare än någonsin trots att jag var sjuk för studen. Luften vi andades in var densamma och gav en känsla av något bekymmerslöst. Vi kommer aldrig ses igen. Jag önskar att vi inte ses igen, det vidhåller mystiken. Eller tänker jag så för att det egentligen gör mig en aning nedstämd? Ikväll är jag ambivalent.
Kommentarer
Trackback
