BRS

Först var jag mitt i det, mitt i den tiden som var den bästa i mitt liv. Sen gick jag ur det, rätt snabbt och insåg inte då hur extreeeeemt mycket jag skulle sakna det. Nu var det länge sen, men direkt när jag påminns om det får jag ångest. Det blir aldrig som då och det är för dyrt att ta tillbaka. För det kostar tid, tid som är det dyraste man har. Men ibland börjar jag fan fundera på om det kanske är värt det. För den känslan är så oslagbar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0