Nattkladd
Vår relation var en öppen spis
Pumpande hjärtan föll ur takt på något vis
Jag såg dig växa, pojkvasker till karl
Så brann vi spisen tills inget fanns kvar
Vår aska flög i vinden, iväg, bort och långt
Ensam kan andas, vi hade haft det rätt trångt
Nu var du blott ett minne på öppet hav
Jag skulle aldrig glömma den tiden du gav
Den hade varit full av glädje, en enda lång dans
Men när stråkarna tystna försvann den nånstans
En del saker i livet kan man inte rå för
Som att kärleken vår nu drunknar och dör
Kommentarer
Trackback
